Nej.. det är jag nog inte, men vem vet.

Hm, var ett tag sen -igen.

Undra hur man gör i en situation där man vet att man gör fel, att man sårar en person i sin närhet, men samtidigt gör en annan person lycklig MED sin närhet, och dessutom förstår att med tiden blir känslorna starkare även om dom inte är det nu..? 

Folk som säger att livet inte är lätt när det är svårt skulle jag vanligtvis kalla 'idioter', men nu börjar jag sakta inse att det inte bara är en ''klysha'' eller vad man ska kalla det, och att det faktist stämmer ganska bra.

Nej huvva, nu kan jag juh berätta nåt roligare, t.ex att jag ligger här i min säng och lyssnar på Wisin y Yandel medans min mamma sitter inne i köket och (antagligen) försöker prata med mig och tror att jag lyssnar.. Men det vet jag juh inte eftersom jag har hörlurarna på mig, haha.

Förutom det så spenderar jag min tid till att även kolla Facebook, som säkert många andra.

Det har juh lixom blivit något av ett beroende för mig åxå, sent lååångt tillbaka.

Förstår inte varför..

Och på tal om brödrostar (?) så vet jag inte vad/om jag ska klä ut mig till helgen, för det känns lite onödigt att spöka ut sig när man inte har planerat ngt, men samtidigt känns det som man är lite ''lame'' om man inte gör det när alla andra gör det. Meeen, för att göra ett stort (litet) problem lite mindre så klär jag antingen ut mig, eller inte. That's it.

Undra varför jag inte tänkte så från början? Då hade jag inte ens behövt skriva ner nåt så ointressant i ett ännu mer meningslöst inlägg.

Förresten så tänker jag länka en rätt chill, (gammal) låt nu som jag ska skapa nya minnen till nu i helgen när jag ska träffa min ''kompis''. 

Kärlek till låten, lessnar aldrig -trots år av lyssnande